Idag fick jag ett sms av honom där han bad om ursäkt för att han hade pressat mig och för att han var så snabb för att berätta vissa saker. Hur ska jag få honom att förstå? Han har inte gjort något fel alls, hur ska man sluta få dom att tro att det alltid är deras fel? Han är bara inte rätt för mig och det är något som jag känner i mitt inre det är inget han kan göra åt det. Det finns andra som kommer kunna älska honom mer än jag.

Aja, vad är det för idé att prata om det här? Det finns väll mer än jag som har problem. Mitt är bara ett av många, det är även av den milda graden. Att detta får mig att må dåligt, uselt, hur känns det inte då när man har svikit någon på riktigt? Jag vill inte ens veta.

Det jag vet nu är att jag får vara mig själv. Lyssna på mitt hjärta, hjärna och kropp. Han bad om en andra chans, men det kommer inte att hjälpa jag kommer fortfarande att känna lika. Så därför tänker jag säga nej till den, istället ör att lura honom en andra gång. Få honom att hoppas igen.

Framöver ska jag göra en deal med mig själv "Om jag märker från första örjan när jag pratar med en person att det aldrig kommer funka. Så strunta i det istället. Det är inte värt att lura och såra fler personer bara för att jag själv ska bli 100% säker på min egna åsikt."

Ok, nu är det även såhär att jag inte tror på kärleken. Jag tror inte den finns eller existerar. Däermot så tror jag på Romanser och vänskap. Man kan ha flera Romanser med samma person det är därför folk är tillsammans väldigt länge. Men "The One"? Nej jag skulle inte tro det.